Den 2 juni 2026 publicerade Regeringskansliet beslut om en ny arbetsmiljöstrategi för perioden 2026–2031. För oss som arbetar i branscher där tidrapportering och stämpelklockor är vardag väcker det en naturlig fråga: kommer strategin att leda till ny lagstiftning som påverkar hur vi registrerar arbetstid?

Vad innebär strategin för tidrapportering?

Vi har läst igenom dokumentet och svaret är inte svart eller vitt. Det finns ingen direkt hänvisning till tidregistrering eller tidrapportering som specifikt verktyg. Däremot finns det tre passager som tangerar ämnet på ett sätt som varje arbetsgivare bör känna till.

Tre områden där tidrapportering berörs indirekt

Uppföljning av sjukfrånvaro

Dokumentet lyfter fram vikten av att regelbundet följa upp och analysera sjukskrivningstal, samt att bemanningen ska vara anpassad för att inte äventyra medarbetarnas hälsa. Detta förutsätter i praktiken att man har system för att mäta och registrera närvaro och frånvaro, till exempel en stämpelklocka. Utan den typen av underlag är det svårt att veta om sjukfrånvaron ökar, när belastningen är som störst eller om bemanningen faktiskt räcker till.

Kontroll av arbetstider och lagkrav

I avsnittet om arbetslivskriminalitet nämner strategin att arbetstagare kan utsättas för orimliga arbetstider som ett tecken på exploatering. Det är ett direkt argument för korrekt tidregistrering – både som skydd för den anställde och som kontrollverktyg när myndigheter granskar.

Mätning av arbetsbelastning och organisatorisk miljö

Strategin betonar att arbetsbelastning och obalans mellan krav och resurser är riskfaktorer, men ger inga konkreta verktyg för hur detta ska mätas eller följas upp. Tidrapportering är ett av de mest direkta sätten att kartlägga arbetsbelastning över tid: vilka perioder är hårdast belagda, vilka medarbetare jobbar konsekvent övertid och var behöver bemanningen justeras?

Läs också vår artikel Schemaläggning för personal – så skapar du ett effektivt schema för att lära dig hur ett välplanerat schema minskar stress, jämnar ut arbetsbelastningen och gör det enklare att fånga obalansen innan den påverkar hälsan.

Slutsats

Dokumentet är en övergripande politisk strategi och går inte ner på operativ nivå. Tidregistrering nämns alltså inte explicit, men de mål strategin sätter upp – kring sjukfrånvaro, arbetsbelastning och hållbart arbetsliv – är svåra att uppnå utan just den typ av data som tidrapportering ger.